På skånska bördiga marker finns Marianne Härning-Nilsson farm. Där odlas allt ifrån morötter till grönkål, potatis och kålrötter. Marianne Häring-Nilsson skulle inte gå i sina föräldrars fotspår och hon skulle inte jobba på familjens morotsodling i Strövelstorp, istället skulle hon bli sjukgymnast. Men ödet ville annorlunda och idag är Marianne Härning-Nilsson en av Sveriges största morotsproducenter.
— Pappa kallade hem mig och sa att jag skulle ta över och så då bar det hem till Strövelstorp igen. Då började jag utbilda mig till lantmästare på Alnarp och insåg att det här är ju faktiskt väldigt roligt!
Marianne Härning-Nilsson var 30 år när hon tog över farmen och hon var då en av de få kvinnorna som hade gård.
— Man kunde inte riktigt förstå att kvinnor kunde. Det var väldigt ovanligt, vi var bara två flickor i hela vår klass av kanske 250 stycken.
Mariannes Farm AB är ett familjeföretag, grundat 1927, som odlar, förädlar, packar och levererar morötter och andra rotfrukter och grönsaker till detaljhandeln, restaurang- och storhushållsbranschen samt livsmedelsindustrin i Norden. Företaget drivs av Marianne Härning-Nilsson och blev medlem i SydGrönt Ekonomisk Förening år 2009.
— SydGrönt har anledning att träffa kunderna oftare än jag som odlare har och det är bra. De har också större erfarenhet och folk som bara sysslar med försäljning. Det har många fördelar att samverka, inte minst för att det är roligt att ha fler kollegor.
Ekologiskt är framtiden är lite av er slogan, hur tänker ni om den ekologiska omställningen?
— Vi omsätter väl 72 miljoner kronor ekologiska livsmedel och då är det också KRAV-odlat allt, vilket vi tycker är jätteroligt. Men marknaden kan inte riktigt ta emot alla de här morötterna och vi jobbar därför aktivt med att göra fler produkter och bredda vår växtodling.
Många pratar om att konsumenten befinner sig så långt ifrån odlingen och inte känner till hur de produceras, är det något ni märker av?
— Jag tycker faktiskt tvärtom att det finns ett väldigt stort intresse från allmänheten! Under min tid som lantbrukare har det tidigare funnits en trend i att det blir allt större lantbruksenheter som jämnar ut bäckar och gör jättefält så att man kan köra jättetraktorer, allt för att det skulle rationaliseras och effektiviseras så mycket så möjligt. Men nu märker jag av en mottrend till det.
Vad ledde den effektiviseringen till?
— Att en lantarbetare kunde göra det som det behövdes tre lantbrukare till förr. Då dog byarna ut och när samma gröda odlades om och om igen utarmades jordarna, insekter dog och den biologiska mångfalden blev mindre. Speciellt när det också finns vissa besprutningsmedel som gör att bara vissa få individer i den biologiska mångfalden överlever, det är en farlig trend.
Hur tycker du att jordbruket ska se ut istället?
— Jag tycker om det mer småskaliga, mer arbetsintensiva där man kanske får vara lite mer specialist, och att man lär sig nya saker och gör på nya sätt.